Begravningen

Uppenbarelsekyran, 2010-01-28

Bob begravdes i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten den 28 januari 2010. Jag hade bett en fantastisk person och god vän till familjen att begrava Bob, prästen Yvonne Hallin. Hon har tidigare begravt min mamma, mormor och morfar. Släkten på min mammas sida är från Gotland, vilket också Yvonne är. Jag uppskattar hennes gotländska dialekt mycket, dessutom är hon en väldigt varm och kärleksfull person. Dagen till ära hade hon  valt en fantastiskt fin stola (det tygstycke som prästen har som en lång sjal över prästkappan), broderad av nicaraguanska barn.

Den här vintern med sin kyla och sitt snöande startade när vi åkte in till sjukhuset med Bob sista gången. Sen har den fortsatt och fortsatt. Det är lite speciellt att just den här vintern blev som den inte varit på..hur många år? Det har känts som att den inte velat ge sej, att den hållt oss i ett järngrepp. Som en både bister och vacker symbol för den iskyla vi upplevt genom Bobs död. 

Natten innan begravningsdagen och säkert flera dagar innan hade snön vräkt ner, snöröjningen hade inte hängt med i svängarna. Så när vi skulle ta oss den korta vägen från Hägerstensvägen, över Främlingsvägen, till kyrkan var det så mycket snö att vi knappt kunde ta oss fram. På trottoaren fanns bara mycket smala gångar att snirkla sej fram på. Snön hängde tung på träden. jag var så nervös att jag höll på att gå i bitar men bestämde mej för att inte ta någon lugnande tablett utan försöka vara så närvarande det bara var möjligt. Hjärtat slog som en "stångjärnshammare", som det brukar heta. 

När vi kom till kyrkan fanns Bobs kista redan där. Min före detta svägerska, som är väldigt duktig florist, hade gjort kistdekorationen och vår kistbukett i form av en limefärgad boll. På dekorationsbandet hade vi skrivit "Älskade ängel, vi ses igen", en liten blinkning till en av Bobs favoritdvd:er tv-serien "Bert", där signaturen är "Älskade ängel" med Lill-Babs. Bob sjöng alltid med när han såg den. Kistdekorationen gick i lime/ grönt och orange- mycket vackert. Runt kistan stog många fina blomsteruppsättnigar med vackra hälsningar till Bob.  

Vi ställde upp två fina foton på Bob framför kistan. Det ena från sommaren -08, samma som finns på denna hemsidas förstasida. Bob vid krabbfiske i Skåne. Det andra finns också på hemsidan, under rubriken "ett sista farväl".
  En bild tagen under en av de sista månaderna Bob levde. Han sitter med huvudet i händerna och ser fundersam ut.

Vi hade valt musik med stor omsorg. Som in- och utgångsmusik hade vi Jojje Wadenius "Jag är det fulaste som finns"; "..jag lovar att jag är det fulaste som finns men mamma kallar mej sin egen prins.." från albumet Godda godda, som gått varm här hemma. Organisten gjorde en väldigt fin version av den. Sen spelades "Handens fem fingrar" av Peter Lemarc på cd. En otroligt vacker melodi med stark text. Istället för psalm hade vi valt "Blinka lilla stjärna", alla verser, som sjöngs gemensamt. Prästen sa att det kanske var Bob som var den där lilla stjärnan som blickade ner på oss.

Min kompis Åse sjöng två underbara versioner av Sofia Karlssons "Andra sidan" och Lene Marlins "A place nearby", ackompanjerad på gitarr och keyboard av hennes bandkompisar i "Märta and the cadillacs", Ingvar och Johannes.  

Vi spelade Gullan Bornemarks "Gå i solen" med "lille Sven" som sjunger. Den skivan lyssnade Bob mycket på. "Minor incident" med Badly drawn boy, för att den är så fin, "...just remember that I´ll always love you..".

Griftetalets tema var tröst. Jag kommer inte ihåg exakt vilka ord som sas men Yvonne förmedlade värme och kärlek. Hon läste upp den dikt som jag skrivit till Bob som finns på den här hemsidan under fliken "mammas dikt till Bob", en dikt som jag helst hade velat läsa själv men inte klarade.

Efter begravningsceremonin hade vi minnesstund i stora samlingssalen i kyrkan. Där stog en italiensk buffé uppdukad. Före maten visades ett bildband med bilder på Bob och musik till. Bildbandet fick vi hjälp av Lasses kompis Tobbe att göra. Musiken till bilderna var Eldkvarns "Min lille kejsare", vilken Lasse ofta sjöng för Bob när han var nyfödd. "Mmmmbop" med Hanson, som Bob älskade och gärna spelade luftgitarr till. Och "Upside down" med Jack Johnson. Bildbandet kommer att läggas upp på hemsidan inom kort.

Storasyster Signe har på många sätt dokumenterat Bob på film, på foto och genom att skriva ner hans berättelser. En av dessa berättelser läste Signe upp på minnesstunden och den finns att läsa under fliken "Bobs saga".



 



Älskade ängel...

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

14.10 | 19:13

Grattis Bob, det var en ära att ha med dig till Paris,
en Team Rynkeby cyklist 2018🚴❤️

...
14.10 | 19:04

Grattis på din födelsedag ❤ Bob har gjort ett starkt intryck på oss allihopa i Team Rynkeby det gågna året. Stor Kram

...
14.10 | 18:52

Kram från en av deltagarna i Team Rynkeby - God Morgon Dalarna 2018. Kändes som Bob var med oss på den resan ❤️

...
18.01 | 23:32

Åh jag blir så ledsen när jag läser din blogg. Vilket helvete.
Tänker på dig och din familj och hoppas att ni fått bra hjälp att bearbeta er svåra sorg. Kramar

...
Du gillar den här sidan